Egentligen sitter jag lite i glashus när jag skriver detta. Det är ju vad detta är ett socialt medie. Det är helt min personliga uppfattning naturligtvis och bygger således inte på några undersökningar eller dylikt. Facebook det har ju slagit värden med häpnad och till och med startat revolutioner. Det har blivit bannlyst i många länder och filtrerat på alla möjliga sätt för att hindra yttrande friheten. Så man undrar ju egentligen vad det började med? MSN chatt eller vaddå?
Att det fyller en funktion råder det inga tvivel om men hur stor del skall det ta av ens tid? Tror inte vi har hittat de sunda formerna generellt för detta ännu. I begynnelsen var man helt upptagen av detta fenomen man bara "addade" sedemera blir man borttagen av någon så funderar man på det om man överhuvudtaget lyckas lista ut vem det var som försvann. När man väl kommer på vem det var så skall man fundera ut varför vad jag har gjort eller vad som hände egentligen! Konstaterande blir att då är vi väl inte vänner längre!!!!! Märkligt att ett socialt medie skall styra detta.
Försöker nu mer använda det lite mer sunt..... vad som nu är sunt med att sitta framför en dator för att umgås med vänner. Misstolka inte detta nu, jag är för detta när det gäller långväga vänner, jag har kommit i kontakt med flera personer som jag inte haft kontakt med på länge och som jag nu har kontakt med igen, kanske leder detta till att vi tar en fika eller ses på annat sätt. Eller så gör vi det inte, men vi har kontakt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta är att jag sprang på en "FB" vän på Statoil macken i morse. Vi har inte pratat på ett bra tag förutom någon kommentar på fb. Jag parkerade som en kratta. gick in och köpte det jag skulle, kommer ut och får kommentarer om hur illa jag parkerat ser att det är en kompis, glada miner skratt och en kram fan vad kul att ses etc. Det gjorde mig glad. Satt och funderade på vad de personliga mötena betyder för mig.
Man ser min spel utan att behöva lägga in någon någon konstig tecken kombination man ser ögonen på personen, man känner av situationen med alla sinnen. Helt otroligt.
FRÅGA: Hur många har inte blivit missuppfattade i ett mail/chatt eller kommentarer på något socialt forum?
Så mitt budskap fram för personliga möten, det slår allt, alla sinnen får arbeta vilket leder till att man känner av stämningen. Vilka känslor det än skapar så är de verkliga.
Fortsättning följer säkerligen.......
Blir man sur över en kort ton eller kortfattat skrivna sms/chatt, så är man ganska korkad. Hur ofta står man inte upptagen i något helt annat och svarar på ett helt annat sätt, än om man hade suttit i lugn och ro hemma i soffan? Det är ju liksom vitsen med den sortens kommunikation, att man ska kunna få/ge snabb respons. Men man får inte lägga känslomässig vikt vid tonen i dem. Och det tar ett tag att lära sig en persons sätt att uttrycka sig inskrift. En del är ju lite handikappade där och då får man absolut inte lägga vikt vid saknade blinkningar etc. För dessa personer måste det kännas enormt befriande att träffa någon i verkliga livet och inte känna sig hämmad av språket.
SvaraRaderaHåller med dig, har fått däng flera gånger när jag "skrivit fel!" utan att ens se att det kan tolkas negativt. Vill med mitt inlägga säga att vi inte skall glömma vikten av att träffa våra "vänner" IRL oxå. Jag är nog en IRL människa egentligen. Men jag lär mig detta oxå. :)
SvaraRaderaHmm, intressant fråga...tror att somliga vill bli missuppfattade eller har en negativ syn på det som skrivs. Självfallet är det mycket lättare att tolka någon när man har ögonkontakt, minspel och tonfall med i det som "avhandlas".
SvaraRaderaFör en glädjekalkylerande tidsoptimist är de sociala medierna i cyberspace bra, ett sätt att hålla sig uppdaterad och möta "vänner" när jorden snurrar som snabbast! Håller ändå med om att möten IRL smäller högst och är de som betyder något i nuet (för där bör man ju vara ;)). Kan man tro att lite av allt är en bra kompott och att de man lever med/för får den viktiga IRL-tiden?