Som om jag inte hade tillräckigt att göra! Nostalgin tog överhanden.

Gjorde ett inköp i helgen, lite impulsivt kan tyckas men så roligt. Har kikat på något kul i bilväg ett bra tag nu. Har kikat på allt ifrån Porsche 997, 996, Boxter och Cayman sedan ytterligare ett antal andra bilmodeller. Prisbilden har varit från runt 250 000 till 800 000 kronor. Har vägt fördelar/nackdelar mot varandra i leda, ventilerat med min omgivning om allt möjligt.

Vad ville jag ha egentligen? Jo något som är lite unikt, udda, det behöver inte nödvändigtvis vara en massa hästkrafter de kan man i de flesta fall med Sveriges lagar i bakhuvudet inte utnyttja. Jag har nog varit lite blind när det gäller detta egentligen, tills jag var ute med en Miata som en bekant har vilken rolig bil. Ett hjul i varje hörn, härlig väghållning. Han uppmärksammade mig på det faktum att det är ju inte hästkrafterna som gör att det blir roligt i kurvorna. Alltså ytterligare en lärdom att ta till. Nu är det så att visst tycker jag att Miatan är en fin bil, bra pris och allt men jag är en Porsche fantast och då skenar priserna duktigt om du skall ha nått som är fräscht. För en leksak....! Har funderat på vad jag vill ha egentligen? Vad tycker jag är kul? Skruva skall jag absolut inte göra har jag sagt till mig själv. Men jag har en svaghet Porsche 914...... där måste man skruva en del. Det var min första och enda sportbil, hade en sådan på slutet av 80-talet, då var jag nog egentligen för ung med för liten plånbok och för mycket äventyr i kroppen. Skulle bara utomlands fara runt som en tok. Den fick följa med lite överallt hyrde ett garage här och ett där för att kunna meka med den. Sedan blev det ohållbart blev mer eller mindre tvingad att sälja alldeles för billig tyvärr. Den kom tack och lov i goda händer. Finns numer på Gotland, var där för ett antal år sedan och provkörde den. Nästan så att jag grät en skvätt.
Satt i fredags och kikade på blocket, brukar söka på 914 med jämna mellanrum, de flesta har varit alldeles för dyra från 60-100 000 vilket jag tycker är alldeles för mycket pengar för en bil som denna. Jag vet nämligen vad reservdelarna kostar..... på dessa bilar finns det alltid att göra.

Nu hittade jag en till nästan hälften av det lägre beloppet som dessutom var helt rost lagad och hade en massa nya delar, inte nog med så hade motorn bara gått 500 mil och såg oförskämt fin ut.
Problemet eller utmaningen är att den är i delar...... behöver slip och lack. Känner mig rätt övertygad om att detta inte skall utgöra något större problem då jag skruvade isär och ihop den jag hade ett antal gånger. Slängde mig i bilen åkte ner till Älmhult, kikade, klämde, kröp och köpte. :)

Gratis blir det inte men jag får en rolig bil som garanterar blir ett udda tillskott i jönköpings trafiken om ett tag... hur lång tid det tar vet jag inte vill inte säga något om det heller. Förhoppningen "best case" är hösten, mer rimligt är nog våren 2012. Får se hur det flyter med delar och allt.

Vad fick jag för min investering? En kul udda(20 st i trafik) bil till rimliga kostnader, 100 hk, skattebefriad, försäkring för runt 1500 året, ett hjul i varje hörn, mittmotor, möjlighet att skruva och meka själv(lättmekat). Slipper ligga ute med alldeles för mycket, betala för höga försäkringar och service kostnader. Slipper vara rädd för var jag parkerar. Ja en massa superlativer. Någon sa vrak om den, jag säger projekt och nostalgi.

Låter som en dröm eller hur?

Vilseleda sig själv!

Har inte skrivit något på ett tag, det har helt enkelt varit för mycket att göra.
Insåg att jag var tvungen att dra i handbromsen, säga stopp. Eller rättare sagt inte bara hälla ut mig på soffan och beklaga mig över min tillvaro efter arbetet. Inte för att jag har ett fysiskt jobb att skylla på, hjärnan har helt enkelt varit för full av beslut som skall fattas. Kan inte kalla det en mental härdsmälta direkt men jag har klart varit påverkad.
Vad är det då som är fel? Jag tycker att jag har ett kul jobb med gott om utmaningar som gör att jag stimuleras och utvecklas för varje dag som går, även om det varit lite tight de senaste veckorna så tycker jag det är kul.
Kom helt enkelt på mig själv att återigen ta med mig jobbet hem, inte fysiskt då utan mentalt tänka på jobbet på min fritid. Detta kan min personlighet inte sluta med det vet jag av erfarenhet. Lösningen för mig är att engagera mig i något annat som liksom puttar ut jobb tankarna på vänt. Kan tyckas märkligt egentligen men så funkar jag.
Något som bland annat tog mitt fokus denna veckan var seglingen med barnen, att helt enkelt engagera mig i något som måste ha mitt 100%-iga engagemang. Jag satt alltså i en trissjolle tillsammans med 3 grabbar i 10-12 års ålder, ville inte segla med dottern av den enkla anledningen att barn lyssnar inte fokuserat på sina föräldrar, inte min dotter iallafall, eller så är det föräldrar som inte kan förklara pedagogiskt för sina barn? Det jag gjorde under timmen var att förklara och visa praktiskt hur man hanterar en båt i olika situationer, hur segel och vindar påverkar båten. Vansinningt kul, det skrattas och flamsas en del och jag känner mig som ett barn på nytt. Ett utmärkt sätt att släppa jobb tankar.
En annan situation var när jag var med barnen hos min mormor 93 år i dag, hon bor mitt ute i skogen. Där är det inga ledsamma miner trots ålder och krämpor, finns inte en chans att prata jobb. Allt skall gås igenom vad grannar gör eller inte gör, vem som är sjuk eller inte, och allt annat där emellan. Missar du någon information så hon märker det tar hon det igen. med allt vad det innebär.
Att sedan skogen finns runt hörnet är bara en bonus, en tur med barnen låter dig inte tänka på annat än att se till att ormarna och älgarna är borta! Grodorna skall plåtas, barn skall bäras över våtmarker etc. Fann mig själv gå och små le efter en timme trots att alla ville bli burna över allt otäckt och att barnens trötta ben gjorde sig påminnda efter nästan en timmes travande i oländig terräng. Jag bara njöt.
Det finns många små saker som betytt att jag kunnat fokusera om mina tankar denna veckan, önskar bara att jag tagit hand om alla tillfällen på ett bättre sätt. Men jag har börjat ta hand om några.
I skogen bryr sig ingen om hur du ser ut.