"Det går inte göra det! Om man inte har det!"

 

Vägarna vi väljer är inte alltid spikraka utan det händer saker hela tiden, ibland blir det som man planerar ibland inte. Oavsett hur det blir så gör man det man kan med det man har eller som jag brukar säga "-Du kan inte göra det! Om du inte har det!" Tanken med detta är att du kan ha viljan förmågan och entusiasmen att åstadkomma något men du saknar verktygen det kan vara praktiska eller ekonomiska eller andra medel till att göra något. Helt enkelt har du inte byggstenarna till ett slott så får du bygga en koja istället och det behöver inte vara sämre för det utan det kan tvärtom bli bättre du kanske bygger en riktigt bra koja.
 
Det kan handla om relationer oxå naturligtvis man gör det så gott det går med det man har, svårigheterna när det är två personer inblandade är att man inte alltid har samma byggstenar till att bygga relationen det vill säga att man har olika syn på hur en relation skall se ut. Känslorna kan vara lika starka men uttrycken för känslorna tar sig olika uttryck och man ställer både krav och ger av sig själv på olika sätt.

                          Hur mycket eller hur lite umgänge som är tillräckligt?
                          När och var och under vilka förutsättningar man skall träffas?
                          Vem sätter gränserna?
                        
Finns ju massa frågor som behöver besvaras naturligtvis, jag tror mig veta att det finns många hinder på vägen. varav ett stort är tydlighet. Vidare tror jag i en relation att man inte vill/vågar säga det där man retar sig på lite för det är ju inte så farligt just då! Detta kan längre fram i en relation vara det som stjälper relationen eller skapar en konflikt som hade kunnat undvikas om man bara var tydlig och sa det där vid ett tidigt skede och på så sätt på ett vänligt sätt säger. jag skulle vilja ha det så här.
Kan vara: -jag behöver denna friheten exempelvis. Kan vara massa annat oxå naturligtvis.

Handlar ju om byggstenar och skapa förutsättningar för en bra relation, så är det ju i alla relationer man kan inte skapa den här dröm tillvaron, som bara finns på film. Det kanske går när man inte har hunnit så långt i livet och då tänker jag på särkullsbarn, varannan vecka/helg boende finns ju massa saker som påverkar.

För min egen del kanske jag är lite både otydlig och försöker slå knut på mig själv för att vara till lags. Detta leder ofelbart till att man är inte 100% någonstans. Är det då två personer som agerar likadant så är det kanske inte så konstigt att relationerna leder till helt onödiga konflikter. Oftast är det ju en person i relationen som är den starkare och ställer sina krav. Min erfarenhet och den är ingen sanning direkt är att båda personerna känner lika. "Han bestämmer bara.....", Hon bestämmer bara......".
Sedan blir man bekväm...... till en början, smidigt ju om någon styr och ställer och pekar med hela handen. För mig som är helt hopplös på att planera och organisera utom när det vissa saker innebär det ju en lättnad.
Jag har helt klart en lärdom att göra där.

Vad vill jag säga egentligen är ju att vad man borde göra först av allt är att lägga byggstenarna på bordet. Men det är klart känslorna måste ju finnas först. Sedan får man ju sätta sig och kompromissa om hur var och när samt under vilka förutsättningar man börjar bygga. Sedan kommer det alltid vara byggstenar som dyker upp.

Dessa byggstenar kan skapa konflikter, det kan vara för den ena personen helt normala och naturliga saker men för den andra parten tämligen främmande. Sedan måste det ju finnas tillit till personen det är ju något man får jobba på.

Kanske borde man ställa sig själv frågan "-Varför tycker, tänker, känner personen på detta sättet", innan man tillåter sig själv att reagera direkt på känslan. Är det positivt o något som skapar en varm härlig känsla visa det ge utlopp för det direkt. VÄNTA INTE.....! Negativt eller något som skapar bryderier eller annat ta reda på alla fakta först, tänk till innan reaktion och var inte tyst och analysera sönder saker med tolkningar som tenderar att dra åt det negativa, som sedan slängs i ansiktet. Ställ en fråga gärna lägga manken till att inte låta vare sig negativ eller dömande. Det kanske är så att personen vet att detta är minerad mark att går på  och är både osäker och nervös när man lyfter en fråga. Det kommer kanske inte ut riktigt rätt alltid då. Personen kanske hade lite otur när hen tänkte.

Handlar ju om att hjälpa varandra och relationen att växa det skall ju vara det som skapar guldkant på tillvaron, om det sedan är det ena eller andra, varje dag eller bara nån dag i veckan spelar ingen roll. viktigt är att båda parter är villiga att kompromissa, sedan tycker jag personligen att gå småsur är bara destruktivt.

Detta leder ofelbart till att man går och är frustrerad och missnöjd med vad man borde, skulle och kunde ha gjort om man bara hade sagt gjort just DET!

Då går man och är missnöjd med det halvdana slottet som istället hade kunnat bli en riktigt bra koja. Jag anser att detta går att använda i allt man gör. Det kan vara fritidsaktiviteter, arbete eller vad som helst egentligen.

Jag fastnar gärna i fällan själv rätt ofta, tanken är ofta att "-Jag skulle haft det då kunde jag gjort det". Istället så kanske man skulle stanna upp tänka efter och göra en analys av läget, vad har man för förutsättningar till att göra det man verkligen vill. Det är ju enkla ja och nej svar på frågan egentligen.

Anledning till att jag skriver detta är egentligen rent egoistiska,
Fastnar själv i fällan, låter både arg och irriterad lite för ofta utan att jag egentligen är det. Jag vet när jag har gjort fel och behöver således inte få det nedtryckt i halsen och bli påmind hela tiden, en gång räcker. Att man sedan diskuterar saker så måste det vara i positiv anda oavsett vad det rör sig om.
Jag anser att man alltid skall försöka se saker positivt även om det kan te sig både dystert och katastrof artat. Det är ju trots allt en person som man har starka känslor för och har både har kul och mysigt med.
Gränsen mellan hat o kärlek är ju hårfin, varför tenderar vi då att nästan alltid välja den negativa sidan.

Livet är hårt nog ändå. 
 

Utlämnande förändringar..... Tvärtom metoden....

Hur tänkte jag då egentligen? Insåg i vilket fall som helst att någon form av förändring var tvungen, jag hade liksom fastnat i "vinkelvolten".
Man kan ju gå hur djupt som helst egentligen, efter lite sökande fann jag information som väckte mitt intresse det var en nära vän som utmanade mig helt oväntat på ett sätt som jag inte var riktigt förväntat mig. Har inte alltid följt hans råd men har tagit dem till mig, kanske borde ha gjort egentligen. Men man är ju som man är.
Första steget var ju att inse att jag kan inte förändra någon annan utan bara mig själv, andra steget var varför hade jag gått dessa kamper hela livet helt i onödan? Det var ju frågor som behövde ett svar kanske inte ett direkt men någon form av förklaring.
Det var ju inte så att jag kom på allt själv utan någon öppnade lite nya vägar genom att utmana mig, ganska elakt tyckte jag nog vid många tillfällen, min vana trogen försvarade jag mig med näbbar o klor för att rättfärdiga mitt beteende eller i alla fall ge en förklaring. Har nog aldrig blivit så dissad som jag blev då... Blev till och med förbannad vid flera tillfällen "-Det var då helvete kan jag inte få något jä.... rätt nån gång". NÄ det fick jag inte.

Att denna personen stod ut med mitt ältande är för mig en gåta. Det kanske det vänner är till för och förhoppningsvis har jag gett tillbaka med utmaningar och tankeväckare som har fått hen att tänka till oxå.

Vad var det egentligen som varit tokigt? Kom i alla fall på att jag av någon anledning hade svårt att släppa in någon liksom längst in, det fanns alltid ett utrymme där jag höll mina tankar o sanningar för mig själv, ingen kom in, möjligtvis lite här o lite där men det var väl valt vad jag delade med mig av. Skyddade mitt innersta till varje pris.

Dessa sanningar styrde mina handlingar, detta hämmade mig nog rätt mycket framför allt i relationer med allt o alla. Jag valde förhållningssätt beroende på vem och i vilken situation jag befann mig i.
Det ledde oundvikligen till att jag hamnade i situationer där jag skarvade lite för att det skulle låta bara lite bättre, bästa hade varit om jag sagt exakt som det var. Det var inga allvarliga saker utan bara onödigt.

Men visst finns det saker som jag håller för sig själv och inte berättar för någon eller det kanske jag gör för rätt person om det är läge att göra det. Alla behöver inte veta allt och har inte med det att göra heller.

Vad skall detta leda till jo att jag insåg att detta beteende tillsammans med andra beteenden har bidragit till att hämma mig, jag har alltså åkt runt i livet med handbromsen lätt åtdragen. Jag har naturligtvis släppt på vid vissa väl valda tillfällen. nu släpper jag handbromsen helt för att låta det rulla friktionsfritt.

Så det som var mina nyckel ord var ju framförallt tydlighet vilket går rätt bra faktiskt, säg nej om jag menar nej inte jaså eller kanske etc. och naturligtvis även ja gärna om jag menar det och vara tydlig med det. Märkligt var man undviker förvecklingar då.
Det jag jobbar på är struktur och tydlighet,  finns fortfarande övrigt att önska, men Rom byggdes ju inte på en dag. Viktigast är nog tankarna att man har ett mindset till den förändringen man vill göra med sig själv och stå för det. Som jag skrev i tidigare inlägg så finns det de som tvivlar i min omgivning. Det får stå för dem. Bollen är i rullning och jag backar inte tillbaka.

Vad gör jag då tar bort mitt beteende genom att göra tvärt om i det mesta faktiskt. Påminner lite om filmen YES man... Återigen allt måste ju göras med måtta och med en tanke bakom, reflektera vad man gjort tidigare bryt det genom att tänka tvärt om och naturligtvis inte vara rabiat utan göra det med måtta.

Alla förändringar påverkar ju och det krävs lite extra tanke kraft för att det skall vara något som blir naturligt dvs att man inte behöver tänka en extra gång, så tålamod krävs. Ja det blir tokigt ibland bara o krypa till korset o erkänna sina misstag.