"Det går inte göra det! Om man inte har det!"

 

Vägarna vi väljer är inte alltid spikraka utan det händer saker hela tiden, ibland blir det som man planerar ibland inte. Oavsett hur det blir så gör man det man kan med det man har eller som jag brukar säga "-Du kan inte göra det! Om du inte har det!" Tanken med detta är att du kan ha viljan förmågan och entusiasmen att åstadkomma något men du saknar verktygen det kan vara praktiska eller ekonomiska eller andra medel till att göra något. Helt enkelt har du inte byggstenarna till ett slott så får du bygga en koja istället och det behöver inte vara sämre för det utan det kan tvärtom bli bättre du kanske bygger en riktigt bra koja.
 
Det kan handla om relationer oxå naturligtvis man gör det så gott det går med det man har, svårigheterna när det är två personer inblandade är att man inte alltid har samma byggstenar till att bygga relationen det vill säga att man har olika syn på hur en relation skall se ut. Känslorna kan vara lika starka men uttrycken för känslorna tar sig olika uttryck och man ställer både krav och ger av sig själv på olika sätt.

                          Hur mycket eller hur lite umgänge som är tillräckligt?
                          När och var och under vilka förutsättningar man skall träffas?
                          Vem sätter gränserna?
                        
Finns ju massa frågor som behöver besvaras naturligtvis, jag tror mig veta att det finns många hinder på vägen. varav ett stort är tydlighet. Vidare tror jag i en relation att man inte vill/vågar säga det där man retar sig på lite för det är ju inte så farligt just då! Detta kan längre fram i en relation vara det som stjälper relationen eller skapar en konflikt som hade kunnat undvikas om man bara var tydlig och sa det där vid ett tidigt skede och på så sätt på ett vänligt sätt säger. jag skulle vilja ha det så här.
Kan vara: -jag behöver denna friheten exempelvis. Kan vara massa annat oxå naturligtvis.

Handlar ju om byggstenar och skapa förutsättningar för en bra relation, så är det ju i alla relationer man kan inte skapa den här dröm tillvaron, som bara finns på film. Det kanske går när man inte har hunnit så långt i livet och då tänker jag på särkullsbarn, varannan vecka/helg boende finns ju massa saker som påverkar.

För min egen del kanske jag är lite både otydlig och försöker slå knut på mig själv för att vara till lags. Detta leder ofelbart till att man är inte 100% någonstans. Är det då två personer som agerar likadant så är det kanske inte så konstigt att relationerna leder till helt onödiga konflikter. Oftast är det ju en person i relationen som är den starkare och ställer sina krav. Min erfarenhet och den är ingen sanning direkt är att båda personerna känner lika. "Han bestämmer bara.....", Hon bestämmer bara......".
Sedan blir man bekväm...... till en början, smidigt ju om någon styr och ställer och pekar med hela handen. För mig som är helt hopplös på att planera och organisera utom när det vissa saker innebär det ju en lättnad.
Jag har helt klart en lärdom att göra där.

Vad vill jag säga egentligen är ju att vad man borde göra först av allt är att lägga byggstenarna på bordet. Men det är klart känslorna måste ju finnas först. Sedan får man ju sätta sig och kompromissa om hur var och när samt under vilka förutsättningar man börjar bygga. Sedan kommer det alltid vara byggstenar som dyker upp.

Dessa byggstenar kan skapa konflikter, det kan vara för den ena personen helt normala och naturliga saker men för den andra parten tämligen främmande. Sedan måste det ju finnas tillit till personen det är ju något man får jobba på.

Kanske borde man ställa sig själv frågan "-Varför tycker, tänker, känner personen på detta sättet", innan man tillåter sig själv att reagera direkt på känslan. Är det positivt o något som skapar en varm härlig känsla visa det ge utlopp för det direkt. VÄNTA INTE.....! Negativt eller något som skapar bryderier eller annat ta reda på alla fakta först, tänk till innan reaktion och var inte tyst och analysera sönder saker med tolkningar som tenderar att dra åt det negativa, som sedan slängs i ansiktet. Ställ en fråga gärna lägga manken till att inte låta vare sig negativ eller dömande. Det kanske är så att personen vet att detta är minerad mark att går på  och är både osäker och nervös när man lyfter en fråga. Det kommer kanske inte ut riktigt rätt alltid då. Personen kanske hade lite otur när hen tänkte.

Handlar ju om att hjälpa varandra och relationen att växa det skall ju vara det som skapar guldkant på tillvaron, om det sedan är det ena eller andra, varje dag eller bara nån dag i veckan spelar ingen roll. viktigt är att båda parter är villiga att kompromissa, sedan tycker jag personligen att gå småsur är bara destruktivt.

Detta leder ofelbart till att man går och är frustrerad och missnöjd med vad man borde, skulle och kunde ha gjort om man bara hade sagt gjort just DET!

Då går man och är missnöjd med det halvdana slottet som istället hade kunnat bli en riktigt bra koja. Jag anser att detta går att använda i allt man gör. Det kan vara fritidsaktiviteter, arbete eller vad som helst egentligen.

Jag fastnar gärna i fällan själv rätt ofta, tanken är ofta att "-Jag skulle haft det då kunde jag gjort det". Istället så kanske man skulle stanna upp tänka efter och göra en analys av läget, vad har man för förutsättningar till att göra det man verkligen vill. Det är ju enkla ja och nej svar på frågan egentligen.

Anledning till att jag skriver detta är egentligen rent egoistiska,
Fastnar själv i fällan, låter både arg och irriterad lite för ofta utan att jag egentligen är det. Jag vet när jag har gjort fel och behöver således inte få det nedtryckt i halsen och bli påmind hela tiden, en gång räcker. Att man sedan diskuterar saker så måste det vara i positiv anda oavsett vad det rör sig om.
Jag anser att man alltid skall försöka se saker positivt även om det kan te sig både dystert och katastrof artat. Det är ju trots allt en person som man har starka känslor för och har både har kul och mysigt med.
Gränsen mellan hat o kärlek är ju hårfin, varför tenderar vi då att nästan alltid välja den negativa sidan.

Livet är hårt nog ändå. 
 

Utlämnande förändringar..... Tvärtom metoden....

Hur tänkte jag då egentligen? Insåg i vilket fall som helst att någon form av förändring var tvungen, jag hade liksom fastnat i "vinkelvolten".
Man kan ju gå hur djupt som helst egentligen, efter lite sökande fann jag information som väckte mitt intresse det var en nära vän som utmanade mig helt oväntat på ett sätt som jag inte var riktigt förväntat mig. Har inte alltid följt hans råd men har tagit dem till mig, kanske borde ha gjort egentligen. Men man är ju som man är.
Första steget var ju att inse att jag kan inte förändra någon annan utan bara mig själv, andra steget var varför hade jag gått dessa kamper hela livet helt i onödan? Det var ju frågor som behövde ett svar kanske inte ett direkt men någon form av förklaring.
Det var ju inte så att jag kom på allt själv utan någon öppnade lite nya vägar genom att utmana mig, ganska elakt tyckte jag nog vid många tillfällen, min vana trogen försvarade jag mig med näbbar o klor för att rättfärdiga mitt beteende eller i alla fall ge en förklaring. Har nog aldrig blivit så dissad som jag blev då... Blev till och med förbannad vid flera tillfällen "-Det var då helvete kan jag inte få något jä.... rätt nån gång". NÄ det fick jag inte.

Att denna personen stod ut med mitt ältande är för mig en gåta. Det kanske det vänner är till för och förhoppningsvis har jag gett tillbaka med utmaningar och tankeväckare som har fått hen att tänka till oxå.

Vad var det egentligen som varit tokigt? Kom i alla fall på att jag av någon anledning hade svårt att släppa in någon liksom längst in, det fanns alltid ett utrymme där jag höll mina tankar o sanningar för mig själv, ingen kom in, möjligtvis lite här o lite där men det var väl valt vad jag delade med mig av. Skyddade mitt innersta till varje pris.

Dessa sanningar styrde mina handlingar, detta hämmade mig nog rätt mycket framför allt i relationer med allt o alla. Jag valde förhållningssätt beroende på vem och i vilken situation jag befann mig i.
Det ledde oundvikligen till att jag hamnade i situationer där jag skarvade lite för att det skulle låta bara lite bättre, bästa hade varit om jag sagt exakt som det var. Det var inga allvarliga saker utan bara onödigt.

Men visst finns det saker som jag håller för sig själv och inte berättar för någon eller det kanske jag gör för rätt person om det är läge att göra det. Alla behöver inte veta allt och har inte med det att göra heller.

Vad skall detta leda till jo att jag insåg att detta beteende tillsammans med andra beteenden har bidragit till att hämma mig, jag har alltså åkt runt i livet med handbromsen lätt åtdragen. Jag har naturligtvis släppt på vid vissa väl valda tillfällen. nu släpper jag handbromsen helt för att låta det rulla friktionsfritt.

Så det som var mina nyckel ord var ju framförallt tydlighet vilket går rätt bra faktiskt, säg nej om jag menar nej inte jaså eller kanske etc. och naturligtvis även ja gärna om jag menar det och vara tydlig med det. Märkligt var man undviker förvecklingar då.
Det jag jobbar på är struktur och tydlighet,  finns fortfarande övrigt att önska, men Rom byggdes ju inte på en dag. Viktigast är nog tankarna att man har ett mindset till den förändringen man vill göra med sig själv och stå för det. Som jag skrev i tidigare inlägg så finns det de som tvivlar i min omgivning. Det får stå för dem. Bollen är i rullning och jag backar inte tillbaka.

Vad gör jag då tar bort mitt beteende genom att göra tvärt om i det mesta faktiskt. Påminner lite om filmen YES man... Återigen allt måste ju göras med måtta och med en tanke bakom, reflektera vad man gjort tidigare bryt det genom att tänka tvärt om och naturligtvis inte vara rabiat utan göra det med måtta.

Alla förändringar påverkar ju och det krävs lite extra tanke kraft för att det skall vara något som blir naturligt dvs att man inte behöver tänka en extra gång, så tålamod krävs. Ja det blir tokigt ibland bara o krypa till korset o erkänna sina misstag.

Ny inspiration, förändringsprocessen

Har inte skrivit på ett tag av olika anledningar. tröttnade lite. Mina äventyrsbeskrivningar blev och är en "egotrip". Jag är mycket stolt och glad över att jag genomförde och skrev om. Livet har visat sig var djupare än så bara runt hörnet...

Mycket har hänt de senaste åren men det jag fastnat för nu är oförmågan både hos mig själv och människor omkring mig att förändra. Bara för man är i den åldern man är innebär det då att man slutat ta in nya intryck och agera utifrån det.

Ta till exempel i relationer både med en partner, barn eller vänner. Vi låter oss glida isär ofrivilligt mot vår vilja åt diametralt olika håll sakta men säkert. Ofrivilligt. Så säger man "-vi har glidit isär....!"

Vad hände egentligen, vi låter alltså oss påverkas av något som vi inte själva valt. Det kanske är så att det innerst inne är viljestyrt, ta reda på det låt inte bara något hända utan att du har en tanke. Var tanken fel? Gör om, gör rätt, backa, retirera, tänk till.. Som när man lärde sig dyka och något hände hur skulle man agera då? Stanna upp, tänk till, agera, ofta missar man nog tänk till delen och kanske även stanna upp delen och ofta blir det nog att man går direkt på agera delen. "Fort och fel" är något som poppar upp. Chanser förtjänar alla till bot och bättring. Kommunicera.

För att nämna erfarenheter i mitt egna liv så är det relationen till mina barn, jag har i min relation med dem haft prestige i vissa saker detta har lett till att vår relation egentligen var ganska osund fyllt av konflikter samt massa energi tjuvar, av vilka många jag skapade så himla bra på egen hand genom MITT beteende, MINA sätt att hantera saker. Sedan har naturligtvis mycket varit både bra och roligt men det har ofta överskuggats av något....!

Jag valde att ta en paus i den relationen och lät således barnen vara heltid hos sin mamma, inte utan vånda o sorg i hjärtat samt naturligtvis dåligt samvete. Det hände saker vid detta tillfälle som jag helt enkelt var tvungen att ta ställning till, gör om, gör nytt.

Efter att ett antal månader förflutit har det visat sig att detta var ett smart val. vi fick båda tänka till och relationen är nu mer harmonisk. Inte helt utan konflikter naturligtvis men dessa är tämligen lätta att hantera och skapar inte denna dränering av energi.

Detta visade sig vara en lärdom inte bara för mig utan även barnen naturligtvis och har lett till en mycket positiv relation.

Likaväl som man tillåter sig att ofrivilligt styras och påverkas av personer, saker som händer så kan man själv göra valet till förändringen frivilligt, ta bort oönskade beteenden sätta dit önskade.

Ska inte nämna personer för att inte hänga ut någon, vill men skall inte, det kliar i fingrarna.

Kommentaren jag fått höra ofta när jag nu valt att göra en förändring i min tillvaro är: "- Du är sådan, -ränderna går aldrig ur, -det sitter i generna, etc"

I korta ordalag, man kan alltså inte förändra sig bara för man varit på ett sätt under en längre period, flera år, hela sitt liv?

Jo det är bara att bestämma sig vilka beteenden man vill göra sig av med eller ta till sig. Även den minsta förändring leder till att en hel bild kan förändras.

För att illustrera visuellt, livet är som ett uppspänt nät. Det som händer genom livet är ju det vi valt att göra, varit tvungna att göra, etc.

Vill du göra en förändring? Spänn upp ett fisknät i en tavelram! Detta är ditt liv idag symetriskt och tämligen jämt. Sedan om det är rätt eller fel spelar ingen roll det är där du är idag. Man skulle kunna sätta namn på alla knutar det är dina beteenden önskade eller oönskade men det är du idag.

Du hittar ett beteende du vill bli av med litet eller stort spelar ingen roll även ett litet beteende påverkar. Gör det aktiva valet klipp bort den knuten. det som händer då är att hela nätet ändrar struktur.... Förändringen påverkar även annat i nätet, så min tanke är alltså att även en liten viljemässig förändring påverkar helheten.

Knuten, knutarna man tar bort påverkar alltså hela bilden, ett aktivt val på ett litet beteende påverkar även andra delar, man kanske inte skall ta för mycket på en gång.

Sedan kan man naturligtvis identifiera ett beteende man vill ta till sig. Gör en extra knut där skapa dina egna vägar. Sedan tar det naturligtvis ett tag för att förändringen skall bli manifest.

Denna process kan man göra om och om igen är förändringen manifest ta ett nytt nät spänn upp förändra, klipp, knyt en ny knut.....

Detta är något som skall fortgå hela livet oavsett vilken ålder man är i.

Tanken med detta är egentligen att hålla relationerna levande, låt inget bara glida iväg släpp prestigen, stoltheten var lite ödmjuk. Mitt arbete med detta pågår kontinuerligt.

Forts följer.....