Hotelldöden.... eller?

Har haft funderingar några dagar angående det här med vänner speciellt nu när man är på turne i vårt avlånga land. Vem skall man besöka spciellt nu när man är i Stockholm där jag bodde i nästan 10 år eller hur länge det nu var? Har av dessa anledningar rätt mycket kompiar här och det faller dig naturligt att kanske besöka någon varje gång jag är uppe. fick först en eventuell inbjudan om att kanske grilla, detta var lite beroende på om sviterna efter en kraftig allergi reaktion hade lagt sig, nu hade de inte det så det blev lagt på is. Tråkigt men fullt förståeligt. Hade det lite på känn har lite aning om hur man mår efter att varit utsatt för en sådan reaktion. Man blir trött, matt och vill bara sova. Det får jag ta en annan gång.
Stack ut och sprang i 45 min sedan 30 min i gymmet istället, hade efter detta planer på att besöka andra kompisar, kom sedemera på att jag var lite seg behövde jobba lite så beslutade mig för att stanna på hotellet.

Tog med mitt jobb till restaurangen, beställde in en kanna vatten en pilsner och Ceasar sallad, inte bra men helt ok. Jag som är en social människa måste ju prata med folk så bordsgrannarna blev slagna i huvudet av Patriks vilja att prata med någon. Rätt som det var dök en kompis upp! Tyckte att jag sett en bekanting i ögonvrån men reflekterade inte egentligen på det det var väl ingen här som jag kände tills Biltvättarn kom förbi och pratade, han var på någon refresh för att kunna flyga. Där blev vi sittandes och pratade tills klockan var 12. Kul detta egentligen vi har egentligen inte haft någon kontakt på ett bra tag men nu var det som det var igår, En massa historier blev det samt naturligtvis en massa jobb samtal. Det är så vänner skall vara. Kan ju inte relatera hela samtalet men det var vansinningt trevligt. Världen är bra liten.
nu är det natta. Så här skall alla hotell vistelser vara.

Mycket funderingar nu.

Kanske låter märkligt för vissa :) men hjärnan går på högfart nu. Mycket att fundera på inte minst projekten på Hjalmarsro. Trädgården skall iordningställas, har egentligen inte så höga krav när det gäller detta bara det är ordning och reda vilket kan vara nog så svårt med 4330 kvadratmeter gräsmatta och 17 äppelträd som skall klippas. Har just börjat klippa det största av de jag har, nu får man betala priset för att inte ha klippt det på ett antal år.... Nåja det är ju skönt att vara ute. Nu var det ju inte bara trädgården, båten skall fixas så att man kan åka en liten tur i sommar. Det blir till att lämna motorn på service den har inte varit så tillförlitlig det senaste. Parkeringen skall grävas ut och grusas, huset skall dräneras men det är ju inget jag gör själv direkt. Märkligt är bara att när man kontaktar företag som gör detta så åtar de sig jobben men sedan händer inget...... märkligt sätt att driva företag tycker jag. Man får jaga dem med ljus och lykta.
Köket som jag nämnt flera gånger tidigare är ju på gång..... eller, kanske måste ringa ett extra samtal?
Sedan finns det naturligtvis ett antal små projekt som jag funderar på, om det blir något av dem återstår att se.
På det personliga planet har det varit tumultartat den senaste tiden och det är egentligen en stor anledning till varför jag skriver här. Hade inte tänkt att gå in på detaljer. Tror inte någon har intresse av detta ändå, det blir ett kapitel i boken jag skriver om den nu blir klar, det är troligtvis något jag skriver för mig själv och antagligen ingen har intresse av att vare sig publicera eller läsa det eventuella som utmynnar i skrivandet.
Nåja det var lite kort om mina brydderier.

Snart så......väntar.

Helt otroligt vilken helg, värmen har varit helt otrolig precis så en påskhelg skall vara. har gått i trädgården och pysslat, mycket att få klart utomhus innan jag sätter kofoten i köksgolvet, vill ha det klart innan jag börjar vet att det inte blir gjort annars. I detta vädret är det ju ett härligt pyssel att vara utomhus. Med tanke på hur blöt hösten var det blev inget gjort, det är lermorän i trädgården, regn=lerigt så att man inte kan gå på gräsmattan, torrt och varmt= stenhårt.
Ser skillnad från timma till timma nästan. Väntar på körsbärsträdet det är såååå vackert när det slår ut.

Så här såg det ut förra året så jag fuskar lite.
Våren är såååå härlig, nästan så att jag bränt mig lite. Vare sig sol eller solskyddsfaktor är min starka sida. Rödskägg som man är........
Vill vara mer ledig.

Se framåt.......

Sitter en härlig morgon med en kopp kaffe kan inte riktigt komma igång med att göra något i trädgården. Jag vill liksom bara slappa. Men tankarna går runt i huvudet, funderar på allt möjligt egentligen. Har sådana perioder lite då och då. De brukar komma när saker ställs på sin spets av en eller annan anledning, det kan vara nåt på jobbet eller privat det spelar ingen roll egentligen. Då startar funderandet. Jag går igenom mycket, det kan vara varför, om, om inte, jag skulle, jag borde, nån annan borde, om jag skulle, när, varför osv. Den senaste tiden har det hänt lite för mycket i min tillvaro där jag haft liten eller ingen möjlighet att styra det som skett, tyvärr har detta varit negativa saker. Det är nog anledningen till varför jag är inne i en "period". Naturligtvis har det hänt positiva saker oxå. De har jag tyvärr i detta läget svårt att njuta av till 100%, tro mig jag försöker. Vad har då föranlett detta egentligen? Att jag är på detta sättet? Som många med mig kan jag ju skylla på uppväxten eller egentligen är det fel att säga att jag skall lägga skulden på något, det är det som gjort mig till den person jag är idag.
Både på gott och ont, om sanningen skall fram så har jag skapat mitt eget liv, gjort mina egna val, tagit eget ansvar sedan jag var liten, medvetet eller omedvetet. Alldeles för tidigt kan jag tycka. 
Under hela min uppväxt har jag sökt stöd hos mina föräldrar utan något egentligt engagemang från deras sida överhuvudtaget. När jag sökt stöd önskat råd om något så har svaren egentligen utmynnat i samma slutsats men med olika vinkling. "-Det blir inte bättre för det." el. "-Det blir jättebra du gör som du vill". Som jag har tolkat det så brydde de sig bara om dina egna liv inte bara i ord utan även i handling.
Detta leder mig till "-se framåt", jag har egentligen alltid hängt mig kvar i det förflutna även om jag intalat mig att jag att det inte är så. Livet består ju av en massa möjligheter i framtiden, i historien är ju möjligheterna redan förbrukade vare sig du gjorde bra eller dåliga val. På något sätt har jag nog begränsat mig själv på detta sättet tror inte jag är ensam om detta. Historien skapar ju erfarenhet och kunskap och ligger till grund för ett agerande. Har klockrena exempel på när historien hämmar, namnger ingen(förutom mig själv) men skulle kunna. Man låter historien styra framtiden så hårt att tratten är vänd åt "fel" håll. Istället för att ta in så mycket man kan av möjligheterna och välja därifrån så väljer man att vända på tratten, minska sina val och plocka bort möjligheter i tron att historien upprepar sig och styr sina val utifrån ett mycket begränsat utbud i tron att det skall skapa en helhet och en massa möjligheter. Tror att man tänker på vad som skulle kunna gå fel  istället för att fokusera på vad som skulle kunna gå rätt och bli bra. Man begränsar sina tankar och ser farhågor redan innan de uppstått. Ett exempel jag har hört sägas, "-Jag tror inte på förhållanden." Men ändå inleda en relation med den inställningen? Med allt vad det innebär.

Historien har bara en väg och den har du redan tagit dig igenom, framtiden har massor med vägar och möjligheter om det vet du inget ännu. Detta innebär inte att du måste plocka bort möjligheter bara förfina dem. Låt inte erfarenheter och historik begränsa eller hämma dig i dina val. Jag vet att jag begränsar mig själv på detta sättet. Dags att ändra på det.

Hjalmarsro..... och google.

Sitter och fnular framför datorn utomhus, tänkte att jag skulle googla på "hjalmarsro" vips så hamnar jag först på alla sökningar nästan, nu vet ju inte alla att man kan söka på hjalmarsro men ändå. Så det blir lite svårt att hitta ändå men det verkar vara ett bra namn i alla fall. Det är ju egentligen inte det viktigaste att synas för mig idag utan bara att man kan skriva av sig. Inser mer nu än tidigare vikten av att vara unik om man skall bli hittad på nätet. Googlar jag på mitt namn så dundrar det in miljoner svar. Heter man eller kallas något annorlunda som ex Xxxxx eller något annat udda så är man rätt ensam om man bortser från de utländska svaren är klart. Som sagt hjalmarsro var och är ett bra namn om jag skulle bestämma mig för att "go public". Det som krävs är att man vet att det finns... Kanske inte så enkelt egentligen.
När jag kikar på det så finns det en massa sökoptimeringar att köpa det är ju bara det att det finns inte en utan massor och alla slåss om samma utrymme i form av sökord. Internet är märkligt egentligen det som för ett antal år sedan typ 90-talet då man satt på BBS er och ringde upp anslutningar med telefonlina, Det tog vansinnigt massa tid för få kb och kostade då alltså 6 kr i timmen, ladda ner något idag av samma storlek går på en millisekund. Det vi då inte hade en aning egentligen har blivit något vi inte klarar oss utan. Apple omsätter 200 miljarder och ökar???
Det allt handlar om nu är att vara ett namn som syns om man nu vill synas är klart och att folk vet vad dom skall söka efter. "-som man ropar i skogen får man svar" är i allra högsta grad aktuellt när det gäller nätet.

En lång historia för inget egentligen bara en fundering som ju tendera att växa lite för brett.

Sociala medier och personliga relationer.

Egentligen sitter jag lite i glashus när jag skriver detta. Det är ju vad detta är ett socialt medie. Det är helt min personliga uppfattning naturligtvis och bygger således inte på några undersökningar eller dylikt. Facebook det har ju slagit värden med häpnad och till och med startat revolutioner. Det har blivit bannlyst i många länder och filtrerat på alla möjliga sätt för att hindra yttrande friheten. Så man undrar ju egentligen vad det började med? MSN chatt eller vaddå?
Att det fyller en funktion råder det inga tvivel om men hur stor del skall det ta av ens tid? Tror inte vi har hittat de sunda formerna generellt för detta ännu. I begynnelsen var man helt upptagen av detta fenomen man bara "addade" sedemera blir man borttagen av någon så funderar man på det om man överhuvudtaget lyckas lista ut vem det var som försvann. När man väl kommer på vem det var så skall man fundera ut varför vad jag har gjort eller vad som hände egentligen! Konstaterande blir att då är vi väl inte vänner längre!!!!! Märkligt att ett socialt medie skall styra detta.
Försöker nu mer använda det lite mer sunt..... vad som nu är sunt med att sitta framför en dator för att umgås med vänner. Misstolka inte detta nu, jag är för detta när det gäller långväga vänner, jag har kommit i kontakt med flera personer som jag inte haft kontakt med på länge och som jag nu har kontakt med igen, kanske leder detta till att vi tar en fika eller ses på annat sätt. Eller så gör vi det inte, men vi har kontakt.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta är att jag sprang på en "FB" vän på Statoil macken i morse. Vi har inte pratat på ett bra tag förutom någon kommentar på fb. Jag parkerade som en kratta. gick in och köpte det jag skulle, kommer ut och får kommentarer om hur illa jag parkerat ser att det är en kompis, glada miner skratt och en kram fan vad kul att ses etc. Det gjorde mig glad. Satt och funderade på vad de personliga mötena betyder för mig.
Man ser min spel utan att behöva lägga in någon någon konstig tecken kombination man ser ögonen på personen, man känner av situationen med alla sinnen. Helt otroligt.

FRÅGA: Hur många har inte blivit missuppfattade i ett mail/chatt eller kommentarer på något socialt forum?

Så mitt budskap fram för personliga möten, det slår allt, alla sinnen får arbeta vilket leder till att man känner av stämningen. Vilka känslor det än skapar så är de verkliga.
Fortsättning följer säkerligen.......

Söndagsnöje.......

Jag har en passion, en barndomsdröm som jag förverkligade för 10 år sedan. I söndags var det dags igen.
Vad det började med egentligen var när jag hade min svensexa, då fick jag möjlighet att flyga med en kompis, sedan var det kört helt såld. Därefter började några års slitande med teori och praktik. Såld på mitt nyvunna intresse så engagerade jag mig helhjärtat blev sekreterare och tillbringade mycket tid på flygklubben. Men i samband med jobb och annat lades allt på is och jag höll med nöd och näppe certet vid liv med sporadiska flygturer. Försökte vid ett antal tillfällen att dra igång det igen och sa till mig själv "-nu så skall jag satsa och flyga mer regelbundet......". Anmälde mig till och med till en aerobatics kurs med en kille som hette Gabor, pratade med honom gjorde allt klart. För en måttligt tidsinsats och humana kostnader skulle jag alltså få "avance" behörighet. Lyckan varade i 2 veckor då flygläraren fick stabilisator och roder kapade i samband med en uppvisning på Malta. Det obehagliga var att jag pratat med honom så nära in på, en så entusiastisk person som levde sin hobby med inlevelse. Detta dämpade mitt flygintresse och har påverkat mig i flygandet. Nåja efter ett antal års flängande med jobb, barn etc. i min iver att skapa en hållbar tillvaro med allt för höga ambitioner, låg alltså flygningen på ynka 3-5 timmar om året. Tills i höstas då jag gjorde en hyffsat rejäl flygning på 4 timmar under en dag då jag flög till Norrköping(Bosse och Lottis) med en rundtur över staden och nejderna. Nu tänkte jag..... igen. Men inte då nu var det mest väder som hindrade mig när jag hade tid.
PC gjordes i Mars 2011, återigen samma tanke.

Så Söndag 17/4-11, var jag ute på en timmas flygning ungefär, jag märker hur fri och glad jag känner mig över att ha möjligheten att spaka ett flygplan. Det ställer krav på fokusering, noggrannhet, närvaro och en massa andra egenskaper som gör att man släpper det som inte är värt något och bara njuter. Det är ju därför jag flyger. Säger så till mig själv varje gång. Skriver detta till mig själv egentligen för att verkligen sparka mig själv där bak. Så att jag verkligen förstår varför jag tycker så mycket om det, sen gäller det ju att få med sig nån på turerna oxå det blir liksom roligare då.

Köks planer.....

Så här var det tänkt att se ut om jag får det som jag vill, har varit i kontakt med ett antal kökstillverkare för att få en offert, hade tänkt mig att bygga det själv. Planerar så optimalt som det går för att arbetet skall flyta smidigt under så kort tid som möjligt. Golvet skall brytas upp golvvärme slingor skall läggas ner, avloppsrör och vattenledningar skall flyttas. Fönster skall sättas in och höjas upp så att de inte ligger under bänk höjd. Hade tänkt mig en grå eller sandfärgad sten skiva, velade lite med betong men insåg att underhållet av den var massivt och det var känsligt för fläckar. Den öppna spisen var en liten kul ide bara, hittade en riktigt snygg italiensk modell från Stack, adriano design. Men det får bli ett senare projekt. Mer info kommer.

Har lite problem........

Har inte riktigt lärt mig alla funktioner ännu..... Tiden är helt uppåt väggarna. Jag har inte letat heller så jag skall inte skylla på någon.... men att jag satt uppe vid 4 på morgonen och skrev verkar ju helt knasigt för det gjorde jag ju inte. Nåja hittar nog till inställningarna inom sinom tid.

Delete......

Det var ju lite intressant att skriva lite även om ingen läser det jag skriver ännu. :)
Har funderat hur det fungerar i livet egentligen, jag har säkert inte rätt men tycker att det är märkligt att man bara deletar....... Det är så vanligt idag man lever så snabbt och hysteriskt att man bara har tid och tänker på sitt eget, inget fel i det, tvärtom. Men man bör ha influenser från annat än jobb.
För att ta ett exempel så är det lättare att hitta fel och brister hos personer än att se det positiva. De arbetsplatser som jag varit på och även andra jag pratat med upplever det så. Det pratas gärna skit om ditt och datt alla frossar gladeligen.
Det är då jag kommer till deletandet, det är lätt att bara plocka bort och plocka bort hela tiden. till slut sitter man där på sin kammare i sin ensamhet. Bilder på personer man inte tycker speciellt bra om längre deletar man, de är borta för alltid, bilderna alltså. Personerna är i allra högsta grad levande och finns där och rätt som det är så dyker de bara upp. och dessutom är de trevligare än vi kom ihåg dem från förr.

Vad jag vill säga med detta? Se det goda med alla runt omkring alla förtjänar en andra chans. Sluta deleta alla som inte passar in just då de kanske passar nån vecka senare?

Hitta stilen?

Ja i alla fall när det gäller verktyg så här kan en bild från en press release se ut.

Detta innebär ju inte att jag är en fena på att måla eller tapetsera men måste nog säga att det är roligare än vad man tror. Har fått lite lite dille på matta färger, såsom Jotun's Pure Color så snyggt.
Tycker att det är roligt att fixa hemma tyvärr planerar jag nog lite väl mycket ibland så sakerna stannar vid planerings stadiet. Kommer jag bara igång så brukar det vara välplanerat och flyta som jag vill.
Försöker nog att blanda lite stil hemma är nog rätt spretig i min stil om man skall kalla det för stil, jag tvekar ibland.
Inredning/möbler har jag en blandning på hemma, har inte så mycket IKEA men lite finns allt, inte för att jag tycker att det är dåligt det har nog mer eller mindre bara blivit så, på förvaring är IKEA oslagbart tycker jag. Har nog blandat med möbler både från MIO och andra mindre butiker. Inte som jag vill ha det ännu men jag är på väg.
Mer om mina planer och bilder kommer.

Fundering över språkbruk...

För att ge exempel: Det var länge sedan.... hur länge är länge sedan? Det är ju relativt och beroende på hur man bedömer det, hos någon kan det ju vara några månader sedan och hos någon är det flera år kanske till och med mer än tio år. Vilket tidsperspektiv har vi egentligen? Vad beror det på? Troligtvis beror det på hur gammal personen är som säger det, det kan bero på hur personen bearbetar tiden. så egentligen "-länge sedan" säger ingenting mer än att något hänt i historien.

Eller uttrycket "-en bit" hur stort är det? egentligen samma frågeställning när det gäller detta som i föregående stycke.

Varför använder vi meningar som inte egentligen betyder något utan är något som den som uttrycker det bedömer utifrån sina referensramar och mottagaren bedömer utifrån sina referensramar.
Skall väl erkänna att jag själv är mästare på att använda ord och meningar som har en ganska luddig betydelse. Varför gör jag det? Utfyllnad för att munnen måste gå eller fyller det en funktion?
Jag har inget svar på detta, nu när jag har påtalat det så skärper jag mig med att vara mer specifik och mer tydlig. Några dagar/veckor senare har jag hamnat i samma fälla igen kanske med en ny ordalydelse men fullt och fast lika otydlig. Försöker lära mig parollen Rak, Tydlig och Rättvis. Fungerar inte alltid så bra tyvärr men jag jobbar på det.

:-)

Ytterligare ett inlägg

Sitter och funderar på varför jag vill testa detta. Anledningen är nog att skriva av mig för att stjäla en kommentar, kanske inte med de stora förhoppningarna om att det skall bli något som följs av många men ändå. Det jag först måste göra är att lägga in lite bloggar om historiken om mig själv vem jag är och varför jag är som jag är. Låter som jag är lite knepig...
Det är jag ju inte, vad jag tycker själv. Är nog som gemene man med både positiva och negativa saker i bagaget.
Nu väntar trädgården.... röj i hela huset har insett att innan jag börjar med projekten måste det vara ordning på sakerna runt omkring.
Skriver säkert mer sedan. Och bilder är klart.

Blogga????

Jaha hur skall man kommentera detta? Blogga ja kanske är det är en bra ide? Tänkte jag skulle prova detta fenomen. Troligtvis är det ett begränsat antal personer som följer denna, först antar jag att man måste hitta något spännande att skriva om.... kanske är det någon som finner det jag skriver om intressant vad vet jag?
Frågetecknen hopar sig. Svaren på frågorna får komma efterhand.

 Jag har läst lite bloggar för att få lite in tankar om hur det skulle kunna se ut och vad man kan skriva om. Det finns vad jag förstår ingen begränsning frånsett naturligtvis elakheter...

Jag börjar med detta så får jag se hur det ser ut.