Mont Blanc 4810,20m del 6

Vaknade efter en god natts sömn klockan 02.00. Med kläderna på men å andra sidan hade jag ju bara sovit dryga 4 timmar så det var ju inte så farligt. Jag var lite matt i pälsen skall tilläggas, inte utan att man var lite nervös inför dagens äventyr. Upp pigg som en mört... eller nä inte riktigt, segade mig upp tittade trött på mina vänner de var nog lika trötta som jag. Nu skulle uppgifterna delas ut det skulle smältas snö för att få vatten och kunna äta frukost. Ryggsäckarna skulle kollas en extra gång. På med kläderna, eller jag hade redan mina på mig. Det tog lite tid i alla fall. Väl ute ur tältet blev jag slagen av den pampiga miljön, månsken över glaciären, berg runt omkring. Tyvärr är det svårt att visa i bild men ni får tro mig på mitt ord. Helt fantastiskt.

Gör mig klar för avfärd vid tre tiden

Det hade börjat röra sig i fler tält vi skulle iväg vid tre men kom nog inte iväg förrän nästan en timme senare. Under hela denna tiden såg vi upp mot berget och vägen vi skulle gå ficklamps sken som dansade över snön långt där uppe dit skulle vi. Mont Du Tacul.

Glad men trött 03.30

Klätter kamraterna

Några fler.

 Vi började vår vandring som var lätt till en början men började ganska snart bli mer och mer brant. Det konstiga var att det var jobbigt men ändå inte märklig känsla, insåg ganska snart att jag hade tagit alldeles för mycket kläder på mig. Vi tog det lugnt på vägen upp för den första backen vilket gjorde att tågen av filipinare drog om oss. De var som maskiner, guiderna släpade upp dem i princip. Det coola var att jag gick endast med månskenet som belysning man såg nästan bättre då. Jag var den som gick först men det var spårat ordentligt och det hade inte snöat så det var inga problem att hitta. Vandringen tog nog 2-3 timmar upp den första biten. Det var fortfarande mörkt när vi kom upp på platån men vi såg att solen började komma upp. hittills hade det varit kalas väder, hörde senare av Ihor att han starkt funderade på om vi skulle ta oss upp på toppen idag istället. Det vi kunde hoppas på var att vädret blev lika bra i över morgon.
Vi tvärade av så att vi tog oss mot toppen av Tacul det ligger alltså till vänster av leden till Mont Blanc. Smidig vandring det var som en liten kulle som sedan smalnade av och blev mer och mer smal, mer och mer isig. Det var även här jag började känna mig lite konstig i kroppen. Känslan kände jag igen från några av mina dyk där jag tangerat gränserna för hur djupt man skall gå på ca 60 meter. Det jag kände var helt enkelt en stark obehags känsla, yr och allmänt konstig i kroppen. Hade nog en liten påverkan av höjd skillnaden iallafall.
När det senare blev hyffsat isigt kände jag att fan skall jag upp där. nåja efter lite velande och att Niklas och Ihor satt upp ett ankare i isen kände jag mig mer säker men ändå obehaglig till mods. Det var högt upp samt att jag frös om händerna så vansinnigt. vi tog oss upp lagom till solen dök upp över horisonten.

Saknar ord.....

Ser gladare ut än vad jag är, mådde kymigt.

Vy över målet samt is väggen på Maudit

Gått ner några 100 meter mår bäst.

Nu var det vandring ner till Campen som gällde, packa ihop sakerna och dra oss ner mot Charmonix och vila upp oss inför toppturen. Vi drog oss ner det var en relativt lätt vandring nerför men det tar på knäna att bromsa in i snön.

På vägen ner kom det en ensam kille med konstiga byxor och konstig mössa och stort skägg skuttandes förbi oss... hmmm.
På vägen ner var vår vän Volodomyr lite ouppmärksam vid passagen över en spricka, druttlade helt sonica ner i denna varpå Dima fick isyxan in i isen och kunde på så sätt få upp honom. Här hade vi ett perfekt bevis på vad nyttan var med att INTE gå oinknuten i terräng som denna. Tröttheten gjorde sig påmind väl nere i glaciär "grytan var värmen påtaglig och syre halten på ett minimum samt att vi gick i 20 cm slush snö som sög musten ur oss.

Så här såg vägen ner ut.

Läskig isvägg här ville man inte vara kvar för länge

Så här såg det ut på sina ställen, där vill man inte trilla i.

Vy över campen

Väl nere vid tältet var det bara att börja packa ihop men inte utan att man lade sig en stund för att slappa, vi skulle inte gå så lång bara upp till liftstationen på ca 2-300 höjdmeter det kunde inte vara några problem. Väl färdiga för avfärd så kändes det ganska snart att de krafter vi trodde vi hade var helt borta jag har nog aldrig gått så kort sträcka på så lång tid någon gång för ut i hela mitt liv...
Dehydreringen var total.
u var det alltså bara ner resan kvar vi var mycket nöjda efter de gångna timmarnas äventyr. Jag var sannerligen mycket nöjd. Med detta i bagaget såg jag målet att nå toppen som klart sannolikt.

Jag vid Campen efter äventyret så härligt väder.

Ser man ordentligt och zoomar in så ser man var vi gick. Pampigt.

Jag slappar i tältet, så varmt och gott och vilken vy sen.

 Det i gjorde sedan var att åka till campingplatsen plocka i ordning på vår utrustning, slappa, gå ut och ta en god öl och käka lite gott. Sedan somnade vi alla gott efter några öl, fulla av förväntan inför morgonden. För att påbörja det som var ett av målen med vår resa. Naturligtvis hoppades vi på att vädergudarna skulle vara på vår sida prognoserna var till vår fördel. Men vädret ändrar sig fort på berget.
Unnande mig till och med att surfa på mobilen trots höga kostnader. http://www.chamonix.com/webcam,12,en.html
Här är länken vi kikade på.
Forts följer "imorgon"...