Mont Blanc 4810,20m del 5

Dags att skriva lite medan jag sitter och funderar...
Det var alltså så att vi hade satt upp tält ätit och gjort allt klart, det var dags för lite träning i detta med glaciärer och hur man skall agera i olika situationer. Det som skulle kunna hända som man kan förbereda sig på är om man skulle falla egentligen. Det är ju en skrämmande tanke i sig när man går på en snökam med lutning på 60-70 grader åt båda håll samt fallhöjd på några hundra meter på ena sidan och kanske tusen meter på andra sidan.Skall meddela man tar inga stora steg då och det går inte fort. Risken att sätta ett steg järn i sidan på byxorna är överhängande med ett troligt fall som följd är rätt stor. Onödigt tycker jag, därför gick jag efter devisen som en kompis sa "-Slow is fast on the mountain.".

Vi var inbundna med varandra det var en rep längd på ca 8-10 meter emellan varje person, detta är en del av säkerheten på berget. de olyckor som skett de senaste dagarna var en Tjeck som gick själv föll 2-300 meter plus ytterligare en ensamvandrare som gick samma öde till mötes. Onödigt tycker jag, repet är ett måste och en billig livförsäkring. Vi började alltså att gå mot en lämplig plats, solen var stekande het och det var som att befinna sig i en gryta, ytan på snön var som slush.... Vi var fulla av förväntan, jag vet att jag var det när vi gick och småpratade, det blev bantare och brantare och svårigheterna  att gå utan att använda stegjärnen och isyxan blev uppenbara. Det var blå is tanken på att falla just här kändes allt annat än lockande. Det skulle kunna göra lite ont det gick ok. Jag kände spontan att det jag trodde vi skulle träna på inte var lämpligt just här. Jag hade nämligen googlat hysteriskt, minst heltid i flera dygn, jag har kikat på filmer. Kollat allt som man behöver veta för att klara sig på berget. Hmmm kanske ett lite sjukligt behov av att veta och kunna. Sorry Niklas tjatade hål i huvudet på dig.

Sanna sitter i ett "ankare"

Lite brant är det allt.

Det vi gjorde vara att testa lite hur det var att falla och ta hjälp med isyxan i allehanda situationer. Vi övade i att känna oss mer säkra på steg järnen.

Kolla hoppet, Sanna tog precis i rätt ögonblick.

Gänget förutom Volodomyr

Möra började vi vandra tillbaka till vårt läger dags för att fixa mat. Även om vi inte ansträngt oss nämnvärt mycket var man mör i kroppen, glaciären blir som en gryta, syret försvinner när snön smälter samt att höjden gör sitt till. Vi beslöt oss för att nästa natt på berget skulle ske i Cosmiqué hyttan för att vi skulle kunna ha så lite saker med oss som möjligt och vara så laddade och utvilade som vi bara kunde. Vi skulle ju göra "Grand Treverse" dvs gå runt hela massivet på alla toppar utan att för den skull vara uppe på alla.Vi traskade upp för att boka plats och kika på den magnifika utsikten. Det blev en kort avstickare vi var ju tvungen att börja ladda för nattens äventyr som innebar att vi skulle ta oss upp på toppen av Mont Du Tacul. Detta för att bygga på acclimatiseringen och vara ännu mer förberedda för toppdagen. Kvällen bestod av att koka snö, laga mat och vila så gott det gick, vi skulle nämligen upp klockan 02.00. Jag var allt lite pirrig "backen" bakom "gänget" var det första vi skulle ta oss an till natten.

Hyttan i bakgrunden

Där skulle vi upp på natten.

Sanna var trött.

Det var en lite bild kavalkad...
Då var det sovdags, tilläggas bör är att jag somnade med kläderna på inte jacka men fleece kläder Sov som en gris den natten, trots att Niklas skänkte bort liggunderlaget till bergsgudarna under dagen så att vi fick knö ihop oss ännu mer. Finns det hjärterum finns det stjärterum..... hmmm.
Ha det gott till nästa gång, återigen pls kommentarer eller gilla. just nu är det en trogen skara som läser min blogg.

Forts. följer dagen efter 02.00........