Mont Blanc 4810,20m del 3

Söndag morgon. Vaknade ut vilad efter en natt i sovsäck, sover alltid lika gott i tält och sovsäck. Det enda vi vi missade var att öppna så att kondensen kunde ventileras ut under natten, det blir lite kondens när det är tre personer i ett litet tält. Nu var det dags att äta en frukost och börja planera för dagens äventyr. Planen för dagen var alltså införskaffa de saker som saknades i utrustningen. Eftersom det var mörkt när vi kom och vi inte så något så var det en omvälvande upplevelse när man vakande och kikade upp mot berget.

Utsikt från tältet....

Vi beslutade oss för att ta oss in till byn för att inta frukost och hyra storskor till Sanna samt ordentliga goggles och solglasögon till mig.

Frukost i byn och planering.

Idag skulle vi alltså ta oss upp halvvägs för att acclimatisera oss, overkill kan tyckas det finns ju de som går upp och ner över dagen utan att fundera på detta. Riskerna är ju inte extremt allvarliga eftersom vi inte är på  riktigt farliga höjder men det finns risker att få AMS(Acute mountain sickness) ca 20% drabbas på höjder runt 2500 m om man vistas lite längre. På 3500 m drabbas ca 50 %. Det är faktiskt så att utan någon form av acclimatisering drabbas 100% av AMS på höjder över 5000 meter med mer eller mindre uppenbara symptom. Det man kan drabbas av är bland annat huvudvärk, trötthet, yrsel, minskad matlust, illamående eller kräkningar, förvirring, svårigheter att röra sig (ataxi), andningsbesvär, och en generell känsla av att vara riktigt sjuk. Låter som en massa när man beskriver det, det var en del lättare saker som drabbade oss. Återkommer till det när det uppkommer så blir det lättare att relatera till varför och hur det påverkade oss och i vilka situationer.

Naturligtvis är det inte riskfritt att göra ett äventyr som detta, det märks bland annat på det antal som varje år stryker med. Tilläggas bör är att det är tusentals varje år som tar sig upp på toppen, så sett till den stora massan som gör det vi skulle göra så är det promillar som råkar illa ut. Vi skulle INTE tillhöra detta fåtal hade vi bestämt oss för, att jag säger så beror på att i de flesta fall så är det den mänskliga faktorn som avgjort ödet för de som råkat illa ut. Det kan vara att inte ta hänsyn till dåligt väder, inte var in knuten/gå själv samt att man på andra sätt har ett beteende där man tar onödiga risker. Slumpen kan man ju inte göra något åt om till exempel en serrac skulle rasa. Men detta är en kalkylerad risk man tar men inte något man kan göra något åt. Det handlar då om att göra vägval som minimerar dess risker.

Nåja nog om detta vi började packa vår utrustning inte utan man var nervös över att glömma något... vilket jag naturligtvis gjorde. Skeden en svindyr sak i lätt titan som är bra att ha när man skall äta. Det kom jag på på berget. Nåja.

Dags att packa, gäller att få med sig allt.

Hmm ser lite rädd ut nästan, allt med?

 Vi tog oss mot liften för vi skulle ta denna upp till mitten stationen för att sätta upp tälten och ha en natt på ca 2400 meter som en del i acclimatiseringen.

Vackert väder på mellan stationen Aiguille Du Midi. Första nattstoppet.

Niklas pose över dalen

Platsen för natten.

Sanna slappar och läser.

Jag och Niklas i samspråk vilar fötterna.

Nu skall tältet upp.

Fixa lite Prusik för imorgon.

Kvällens tilltugg efter maten.

Det var en liten orgie av bilder för att beskriva lite hur härligt det var. Vi var på gång det var en mjukstart, det vi gjorde här var att ta det lugnt njuta av naturen och det vackra vädret, naturligtvis gå igenom utrustningen ytterligare en gång. det var här jag kom på att skeden var borta... fan oxå. vi delade ju tält vi kunde lika gärna dela det oxå, sen går det ju bra att dela en tandborste på tre... Nåja det följde med resan att släppa lite av det här bekvämlighets tänket. Det var även här som Diman anslöt han ringde och sa att han var på väg upp på berget i kolmörkret han gick...! Då undrade man vad det var för nån egentligen det var ju 1500 höjdmeter, becksvart och lätt regn. Det var nog över midnatt när han kom upp tror jag jag sov.
För de som inte redan insett det så var jag borta i 8 dagar så minst 8 delar blir det. Om jag inte tröttnar på halva vägen e klart. Hittills har det varit mycket nya intryck, önskar på något sätt att man kunde förmedla en känsla men det går ju inte. Kan bara säga att det var härligt och mycket spännande. Full av förväntan även om det är en del som går upp på berget så är det inte bara att ställa dit skorna och tro att det skall lösa sig. utan ansträngning. Frågorna och funderingar hopade sig i min hjärna, förlåt Niklas och Sanna för mitt tjatande och mina något nervösa frågeställningar. Jag tenderar att prata hål i huvudet på folk när jag är nervös men även när jag är entusiastisk... så här krockade det ordentligt. Natten kom jag hann nog inte mer än lägga ner huvudet förrän jag sov och snarkade. Hur jag kunde sova var det ingen som förstod, tydligen hade värsta ovädret med åska och regn dragit in över bergen hela natten.
Forts följer.