Det hela tog fart egentligen med att jag var i Courmeur, Aosta dalen i Italien på konferens för tre fyra år sedan detta ligger alltså på den italienska sidan av Mont Blanc vi satt på restaurangen precis nedan för foten av berget. Bild kommer....
Jag tittade upp och såg den majestätiska toppen och tänkte dit skall jag en dag upp på toppen!
Jag är nog en människa som fullföljer det jag företar mig även om det kanske tar lite tid innan jag når dit. Så för två år sedan snart när jag arbetade på Mammut och precis varit uppe på Kebnekaises topp, pratade jag med Oscar på Uteliv i Linköping, han ville att vi skulle hitta på något, vi pratade om Island Peak Himalaya, storslaget skulle det vara toppen är över 6000 och en av de enklare på den höjden. Det visade sig tyvärr att med resor och allt så skulle det vara minst tre veckors bortavaro inte helt lätt att få ihop när man har barn halvtid. Kostnaderna var inte astronomiska utan helt överkomliga. Men planerna gick i stöpet.
Vi pratade om något enklare, kortare etc då nämndes Mont Blanc som ett klart överkomligt alternativ, planerna grusades med att butiks flytt skulle planeras och göras för Oscars del. Nåja ingen skada skedd.
Något halvår senare fick jag frågan av Niclas Wibring om jag ville följa med till Mont Blanc helt appropå bara sådär. Han och Sanna skulle dit hade fått en fråga från Ihor Karabin. Tjae varför inte sa jag lite överumplad utan att egentligen tänka på det riktigt men klart jag ville följa med. Sagt och gjort funderade ett tag på allt runt omkring, men sedan kom vardagen och utmaningar där att ta tag i och vi pratade inte så allvarligt om det men det fanns i bakhuvudet hela tiden.
En del var funderingar om att jag skulle bli femte hjulet.... hur skulle vi bo etc gick runt i huvudet. Nåja det löste sig säkert: Skall vara ärlig att jag var nog inte speciellt engagerad i allt runt omkring. Det var nog inte förrän det var någon månad kvar som jag fick lite funderingar när Niclas frågade mig om vi skulle gå igenom vad vi skulle ha med oss som jag tänkte till... O fan... kanske ändå. Flygbiljetten hade Niclas och Sanna bokat för månader sedan jag bokade min 3 veckor innan. De kom hem på kvällsmat för att gå igenom listan som var milslång kändes det. Det var första och enda gången jag träffade Sanna innan resan.
Det var liksom då jag insåg att jag behövde lite saker, isyxa, stegjärn, ryggsäck för att nämna några få saker. Panik utbröt lite i mitt huvud, fan varför började jag inte träna tidigare varför.... nåja skitsamma, resan var målet och toppen var bonus försökte jag intala mig. Och vem försökte jag lura...... klart jag skulle upp på toppen, men det var nog för att ha en bra ursäkt/förklaring när jag kom hem och hade misslyckats.
Då kunde jag ju säga att "-nä men resan var ju bra, äh toppen var inget jag hade som mål...." och en massa blaj som förklaring.
Dagen närmade sig vi tog min bil till Landvetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar