Mont Blanc 4810,20m del 8

Hej igen...

Klockan var nu 10.20 på förmiddagen vandringen hade tagit drygt 8 timmar upp, nu väntade vandringen ner åt "andra" hållet för att fullgöra "Grand Traverse". Tröttheten gjordes sig påmind antagligen hade vi dränerat våra energi depåer rätt rejält, vi hade strålande solsken och vägen var väl synlig. Nu var vi tvungna att vara extra uppmärksamma det var på inget sätt ofarligt att gå nerför mycket på grund av att vi just var väldigt trötta. Det är ju då många olyckor sker, man har liksom klarat toppen... Men långt ifrån färdiga och branterna med kam vandringarna och glaciär sprickor  fanns även här.

Vägen åt "andra" hållet

Lägg till bildtext

Charmonix långt där nere

Allt eftersom vi tog oss mot lägre höjder mådde man bättre och bättre, detta uteslutande på grund av höjden och den lägre syrenivån, det påverkar mer än vad man tror.

Det var nu jag började processa i min hjärna hur dagen hade varit, det var ju inte så svårt egentligen.... eller? Berodde det på att hade googlat ihjäl mig i min iver att vara så förberedd som möjligt, tagit reda på allt som bara gick, ställt frågor till min omgivning som hade mer erfarenhet än jag, både omöjliga och möjliga scenarier hade gått runt i min hjärna. Det är nog jag i ett nötskal kan jag inte så tar jag reda på det, både på gott och ont. Jag skall bara veta.....

Hittills hade dagen varit helt fantastisk, vyerna hade varit och var fortfarande så att man tappade andan. Det är svår för att inte säga omöjligt att förmedla den känslan av storslagenhet som infann sig, kan tänka mig känslan hos de som är uppe på större berg än detta, skall inte förneka att att tankarna for genom huvudet. Kanske skulle jag sikta på.... nä... Det är nog så att jag nöjer mig med detta. Men man vet aldrig.

Mina "rep kompisar" strax nedanför toppen

Fortfarande kam vandringar med ordentliga branter åt båda håll

Trött men nöjd

Mont Maudit toppen, titta ordentligt så ser man var vi gått

De närmsta timmarna väntade en behaglig vandring ner mot först Vallot hyttan sedan vidare mot Gouter där vi beräknades stanna till lite senare när det blivit lite kallare för att kunna Grand Couloir när det frusit på lite.

Vy från Vallot hytta på vägen vi gått ned.

Gänget tre svenskar och 4 ryssar/ukrainare vid Vallot hyttan

Mer kommer om resten av vägen stannar där för nu.

Saknar turen, känslan ja allt utom kanske tröttheten....